Svenskarnas inställning till EU och utmaningar i skolan

Igår deltog jag i radio Östergötlands program ”riksdagen idag” som handlade om svenskarnas inställning till EU och situationen i skolan med lärare som lämnar och fallande resultat.

Länk till prgrammet finns här: 38 minuter in i sändningen ”Östergötland idag”

 
Att EU-frågan togs upp som en aktuell fråga är för att SOM-institutet har mätt EU-opinionen och andelen svenskar som är positiva till det svenska EU-medlemskapet visar sig ha minskat. Detta har i media framställt som något dramatisk och för en europavän, som jag, är så är det förstås inte muntert att stödet minskar. Men tittar man lite närmre på mätningen är minskningen från en toppnotering, från 53 % år 2010 som är för svenskt EU-medlemskap, till 42 % år 2012. Andelen som är emot medlemskapet är ungefär konstant. Roligt är att de unga nu är mest positiva till EU, medan när folkomröstningen om EU hölls så var många i den åldersgruppen kritiska.

Hur kan man då förklara minskningen i EU-stödet? Det handlar förstås om att det är kris i många EU-länder. Svenskarnas inställning till EU handlar mycket om vad Sverige kan tjäna på EU-medlemskapet rent ekonomiskt och när de andra länderna måste dra åt svångremen så blir de förstås inte lika goda handelspartners. Jag har förhoppningar om att EU kommer stärkt ur det tuffa stålbad som många länder nu genomgår. Sveriges hade en ekonomisk kris under 90-talet som lärde oss att värna offentliga finanser. Det gav oss en läxa som gjorde att vi inte drabbades lika tufft  denna gång. Europa behöver EU för att hålla samman och för att lösa många olika gemensamma utmaningar, t.ex. miljö, matförsörjning, brottsbekämpning m.m.. Jag har rest mycket i Europa och sett många monument över stupade soldater. EU är den mest lyckade fredsorganisationen, det kan vara värt att påminna om. Sverige behöver EU för handel och för en massa andra utmaningar.

Sedan talade vi skola. Det finns många utmaningar på det området. Att behålla och attrahera skickliga lärare är en av de allra viktigaste uppgifterna. Jag framhöll vikten av att höja lönerna. Lärarnas löner har sjunkit kraftigt i förhållande till andra akademiska yrkesgrupper i och med kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet. Nu inrättas på Folkpartiets initiativ karriärstjänster som ger lärare utvecklingsmöjligheter och högre lön. Kommunerna kan ansöka om pengar från Skolverket för att tillsätta dessa tjänster och det är nu glädjande högt söktryck. En annan angelägen del i att göra läraryrket mer attraktivt är att lägga mer fokus på undervisning. Före sommaren beräknar Jan Björklund kunna lägga en proposition som syftar till att minska administrationen för lärare.

Gör Folkpartiets politik skillnad då? Det kommer ju rapporter om att resultaten fortfarande sjunker. Nyligen kom en utredning som heter ”Dettar tid – om effekter av skolpolitiska reformer”. Utredningen visar att lagda förslag kommer leda till bättre resultat, men att dessa kommer visa sig först om några år, kanske så pass länge som till slutet av 2010-talet. Många reformer har gjorts under 2011-2012. T.ex. krav på tydligare uppföljning och insatser av tidigt stöd samt en ny lärarutbildning. Det tar tid innan detta får effekt. Nu krävs uthållighet och vilja att implementera det nya. Politiker skapar förutsättningar, men det är i skolan och i mötet mellan lärare, rektorer och elever som det verkligen händer.

 

På fredag beöker jag och Jan Björklund en skola i Linköping för att tala med dem om barns läsinlärning och läsvanor. Det blir kul!

KGE